MissCochlea

Har haft en lång dag, helt slut är jag. Har väl inte lika goda ord att skriva om jobbet idag då jag gick därifrån väldigt arg och ledsen, jag är så himla blåögd att jag ibland själv blir rädd för mig efteråt när sanningen kommit fram. Sen kan jag med bli så himla arg efteråt med att man inte ställer upp för sig själv och säger ifrån när någon säger något som inte stämmer eller något elakt. Varför säger jag inte ifrån?
Jag tackar, bockar och niger för att jag har Stoffe. Jag kan skriva ett helt uppslagsverk om hans underbara sätt att få mig på bra humör och få upp självförtroendet på nytt. Hur han stöttar och ger komplimanger så man smälter direkt. Men min blogg är inte ett uppslagsverk och min sambo skulle skämmas ihjäl om jag skrev en kärleksförklaring här. Så jag får hålla mig till ett betydelsefullt, vackert jag älskar dig.