MissCochlea

Jag är som bekant arbetslös sedan ett par månader (gud vad hemskt det låter!) men det är absolut inte själv valt och något jag önskar mer än allt annat att slippa. De gånger jag nämnt i bloggen att jag jobbar är endast enstaka dagar som jag fått göra inhopp vid behov. Som tur är har jag min älskade Stoffe, som jobbar som ett djur varje dag och får en bra lön. Ja, det är en bra lön för en heltidsanställd med hans yrke men för två personer blir den lite liten. Och mitt ynka bidrag från a-kassan ligger på 3000kr/månaden, vilket inte gör mig rik och inte heller räcker det till lägenhetshyran. Därför tänkte jag i bloggen ta upp ett speciellt samtalsämne som de hade på RIX FM för ett par dagar sedan. Ska jag, när jag får jobb och inkomst, betala tillbaka till Stoffe för dessa månader som arbetslös? En knivig fråga. Vet inte riktigt hur jag ska nysta upp den till ett vettigt svar, men lite tankar kring den kan jag ge. Jag förstår människor som tycker att man ska göra det, jag som person är väldigt givmild och älskar att ge utan att tänka mig för. Så jag vill såklart ge min sambo hela världen, månen och universum för att han stöttar mig dessa månaderna och accepterar att det är tufft och många saker vi inte kan göra pga ekonomin. Jag tycker det är oerhört pinsamt att vara arbetslös och inte dra mitt "stack till boet", det har alltid varit en självklarhet för mig att arbeta, dela och ge. Vi har gemensam ekonomi som många säkert har fördommar mot men det funkade för oss innan och i nuläget är det ett måste.
Men åter till frågan. Jag kan tänka mig att återbetalning kanske inte kommer i pengar direkt utan genom presenter och nöjen, men en sak som för mig prioriteras är att alla sparpengar ska sättas tillbaka i sitt trygga läge. Resten då? I dagsläget försöker jag alltid ha maten serverad, vara glad och uppmuntrande, ha lägenheten städad, kläder tvättade, disken diskad för att det är lite mitt sätt att dra "stråt till stacken" dessa månader. Men märk väl att detta är inget han bett mig om utan något jag tycker man gör för att dela lika, typ, om han jobbar så kan jag sköta hushållet. Hihi, värsta hemmafrun! Men jag gillar det och när jag får jobb så delas ju de sysslorna upp mellan oss ändå.
Nej, jag blir inte klokare än er av att läsa detta, om någon nu tagit sig tid till att läsa allt? TACK i så fall, underbara du. Vad jag vet är i alla fall att vi tar hand om oss och jag försöker må som den prinsessa jag är trots situationen. Stoffe är en underbar sambo och han tar hand om mig i vått&torrt.